Igår när Mathias pratade med Tomasso och Rakele kom de av någon anledning in på fotboll. Mathias frågade då om du lärde sig att filma på fotbollsskolorna i Italien, ni vet, slänga sig ganska lätt. Engelskan var tyvärr inte riktigt med honom så han frågade "At fotballschool, do you learn to make movies?". Jäklar vad jag skrattade...

Nu, nytt ämne. Vi ska tala om busschaffisar. Busschaffisarna i den här stan är tokiga... De kör som galningar helt enkelt. Att vi inte har varit med om någon krock än är förvånande, det närmsta var när en körde in i en trottarkant med buller och brak. Men det gick bra, som tur var.

Vädret i Reykjavik är bra idag, som brukligt på söndagar. Dessvärre har jag städhelg den här veckan, dvs jag ska städa alla gemensamma utrymmen i huset. Det är tråkigt. Jag har skjutit upp det hitills, och kommer nog göra det till ikväll om jag känner mig rätt...

Nu har jag lust att bada, så jag ska gå och "övertala" Vasa. So long!

Den här bilden har egentligen inget med Island att göra. Det är Joel. Han är inte på Island. Joel är i Umeå. Fast inte på bilden. Då är han i Kaltis. Han har fått en fisk. En stor. Han var ganska glad. Det var trevligt. Fisk äter man en del av här på Island. Men inte harr. Jag äter mest tonfisk. Den är billigast.

Idag är det lite segt på Freyjugata. Egentligen är väl historien som kommer nu inte en som egentligen bör förmedlas till samtliga läsare. Den kommer innehålla alkoholrelaterade saker. Så vill ni inte läsa om dem kan ni skippa det här inlägget. Resten kan fortsätta läsa.

Igår var det fest. Väldigt mycket fest. Personligen höll jag mig till de relativt nyktra delarna av sällskapet. Det gjorde inte vår fransman, dessvärre... Han skulle egentligen inte vara med på festligheterna, han hade inte lust. Men när han kom ner i köket vid midnatt så bestämde han sig för att delta i alla fall. Spanjorerna och polacken bjöd på sprit. Väldigt mycket sprit. Vid halv två bar jag och Niels upp vår käre fransman till sitt rum, han var lite "trött" och mådde lite illa... Imorse undrade han varför det var så stökigt på hans rum...

En av våra spanjorer, Jón, medecinkillen ni vet, tog sig inte hem för egen maskin. Fyra snälla konstaplar hjälpte honom hem. Mest nog för att vara snälla mot Jón, tror vi. Han fick i alla fall umgås en timme med dem innan de lyckades lista ut var han bodde. Sen fick Niels hjälpa honom i säng.

Själv var jag städad. Det enda jag gjorde var att "övertyga" några islänningar att jag var islänning, men att vi borde prata engelska med varandra så att italienaren Tomasso också skulle förstå. Sen lärade jag även ut en "isländsk fras" till Thea och Rakele... Den lät ungefär så här "vretur krater bratur fretur bröter". Dom var väldigt imponerade av mina kunskaper i det isländska språket. Ska bli spännade att se om dom använder denna fras någon gång... Jag tog mig i säng vid halv fem ungefär.

Ja, en vanlig fredag i Reykjavik. 

Ja, här ovan ser ni mig tillsammans med det vid det här laget ökända släpet. Är ni uppmärksamma så ser ni bucklan på hjulhuset, den orsakde jag med mina kraftfulla ben... Erik jämförde mig med stålmannen när han såg bucklan... Men jag och släpet är i alla fall vänner nu igen, så där behöver ni inte vara oroliga.

Efter att jag i måndags utlovade fler personporträtt har de lyst med sin frånvaro. Varför vet jag inte riktigt, men här kommer i alla fall några till. 

Vi börjar med Mathias. Ja, vad ska man säga om honom. Han är från Stockholm, det hör man på honom. Speciellt när han pratar engelska, då får han en ännu tydligare stockholmsdialekt. Ni förstår nog hur jag menar. Sen får han för sig väldigt många konstiga saker. Bland annat lovade han att om han såg delfiner på sin valtur skulle han hoppa i och simma med dem, och han var helt seriös! Ska påpekas att det inte är så vanligt att få se delfiner i dessa vatten... Men löftet fanns där, och när då den stora dagen infann sig, ja visst såg han delfiner. Men inte badade han inte, skyllde på att det var för kallt och allmän bakfylla... Dålig stil tycker jag. Sen har han ridit på islandshästar också. Denna historia kan ni läsa om här, känns som han återberättar den tillräckligt bra. Men jag vill göra tilläget att han även är höjdrädd, väldigt höjdrädd. Han kan knappt stå på en stol utan att få svindel. Sen lanserade han igår ett nytt projekt. På torsdag nästa vecka skall Sverige möta England i fotboll här i Reykjavik, dvs utbytesstudenter mot utbytesstudenter. När jag berättade om mina fantastika fotbollsmeriter (juniorallsvenskan, divison 3, Kung Jens) blev han eld och lågor. Jag skall få den hedrande uppgiften att agera spelmotor, då jag är "vår bästa spelare"... Ni som vet var mina styrkor sitter kanske kan ha en aning hur detta kommer sluta...=)

Så, då var ytterligare ett personporträtt avklarat.

Ikväll så får vi återigen besök här i Reykjavik. Det är en kompis till Vasa från Serbien som kommer. Ni kan ju gissa två gånger vad detta kommer innebära...

För er som inte visste det är jag något av en språklig analfabet. Svenska kan jag prata hjälpligt, engelskan likaså. Norska och danska förstår jag hyfsat. Tyska och spanska har jag pluggat i sex år tillsammans, och kan ingenting. Så hur stora är oddsen på att jag skulle ha lärt mig någon isländska på den månad jag är här. 10 gånger pengarna kanske?! Ja, det är iaf inget jag skulle ha satsat på...

Så hur ser sanning ut. Ja, det är en dyster historia. Det jag hitills har lärt mig på isländska är hej, goddag, tack och hejdå. Och så alla veckodagar... Jag vet, det är pinsamt. Och faktum är att jag har lärt mig mer serbiska under min tid här än isländska. Sen har jag lärt mig mer spanska också. Eller egentligen, jag har fräschat upp mina kunskaper inom det spanska språket...

Vad beror då detta på?! Jo, det är enkelt. Vi umgås inte med några islänningar överhuvudtaget. Det språket jag talar överlägset mest här är svenska, på andra plats engelska, tredje spanska. Isländska hamnar nog på samma plats som albanska. Men nästa månad skall det bli skärpning på den fronten. Vi skall börja umgås med islänningar och vi ska lära oss språket. Dags att ta tag i det där nu!

Jag blev förövrigt 83 % norrlänning på testet... Men då uppgav jag att jag för tillfället bodde utomlands, det spelade nog in en del.  

Idag har jag varit trött. Och mörbultad. Det kan bero på lite olika anledningar, men den största är nog att jag blev påkörd av ett släp igår...

Det gick till som följande. Jag och Vasa promenarade gatan ner från vårt hem mot bussen, för att ta den till gymmet. Det är en väldigt smal gata, får plats med max en bil på den. En bil kommer körande uppifrån och vi stiger åt sidan för att låta den köra förbi. Det gör den. Men jag lyckas på något vis missa att bilen har ett släp efter sig. Jag tar ett steg ut i gatan precis efter bilen har kört förbi, inser mitt misstag, men det är för sent. "Tjong" säger det, och jag och hjulhuset på släpet har blivit väldigt närgångna. Vasa har som tur var även han insett mitt misstag, så han har har redan tagit tag i min arm och lindrar på så vis fallet. Det hela slutar med några blåmärken på mitt högra ben och arm, men inget farligare än det. Men som sagt var, har varit rätt mörbultad idag, och det härrör sig nog från denna lilla olycka...

Personporträtten får fortsätta imorgon, ska iväg nu och umgås med alla andra svenskar. Men bilden här uppe är ifrån bussen på väg till gymmet, så då vet ni det!

Nu har jag precis suttit och läst igenom samtliga inlägg som har gjorts här på bloggen. Jädrar vad dålig jag är på att stava ibland... Men det skall vi inte orda mer om, det som slog mig var hur lite ni egentligen har fått veta om alla de människor som jag umgås med. Så här kommer det, informationen ni inte visste att ni ville veta. För bilder på berörda personer, titta in mina bilder här

Vi börjar med spanjoren Jón. Han är rolig. Han pluggar medicin här på Island. Enda problemet med det är att han är den enda utbytesstudenten som gör det. Och varför han är den enda utbytesstudenten på hela medicinska fakuleteten är enkel. De erbjuder inga kurser på engelska... Han sitter alltså på föreläsningarna med 20 islänningar och fattar i princip ingenting, han kan bara söga "Que?" åt allt... Men han har köpt in en tjock medecinbok på engelska, och har den till hjälp. Häromveckan så hade de ett "faculty party". Han gick dit, något tveksam hur kul det skulle bli. Svaret fick vi morgonen efter. Han kommer inte ihåg vad som hände efter klockan elva... Men hem kom han i alla fall på något vis, oklart hur. Och på måndagen kände alla i klassen igen honom och hälsade glatt. Detta gjorde Jón lite rädd... Sen är han en av dom som alltid tappas bort. Har lite att göra med att han inte har skaffat isländsk mobil än, så ingen har hans nummer.

Nästa person till rakning är Sema, eller José Maria som är hans riktiga namn. Han pluggar något med data, tror vi iaf. Han är inte särsklit ofta på universitetet, förklaringen är att han "tycker om att sova". Hans engelska är bedrövlig om jag ska vara ärlig. Men han är alltid glad och snäll. På dagarna så spelar han Football Manager. Det är mitt spel som har har lånat... Undrar om jag får tillbaka det nån gång. Han brukar ofta gå omkring i pyamas (eller hur det nu stavas) hela dage, det är lite kul det med.

Sen har vi Niels. Han ska dessvärre flytta. Mest pågrund av att han och Siggi inte kommer överens alls, men lite för att han har hittat en dansk bög som har en fin lägenhet där han bara inhyser danskar (Niels är inte homosexuell) som är mycket billigare än det här. Han är ganska rolig, men underlig vår käre Niels. Han har ett humör som pendlar som vinden vänder i Reykjavik. Ena dagen är han glad som en lärka, för att nästa vara helt omöjlig att förstå sig på. Men jag och han kommer bra överens. Han säger att han aldrig har kommit så bra överens med en svensk tidigare. Häromveckan råkade han ut för rolig sak. Klockan halv fyra en onsdagsmorgon vaknade han av att någon kastade sten på hans fönster. Nyvaken och arg öppnar han fönstret. Där står en fransman som vill ha skjuts till flygplatsen... Niels blir om möjligt ännu mer förbannad och svär en hel del på danska, och kanske engelska, innan han stänger fönstret och går och lägger sig. Sådant kan bara hända Niels.

Nu får det vara nog för idag. Mer kommer imorgon, då ska vi avhandla Mathias med flera! 

... att öka tempot i den här bloggen.  Har från Språkgränd hört rykten om att kvaliten på bloggen skulle ha sjunkit, så nu ska jag väl försöka höja den igen...

Låt oss nu leka lite med tanken att jag skulle få för mig att stanna på Island resten av mitt liv. Då skulle jag ju efter ett tag bli isländsk medborgare. Och är man isländsk medborgare måste man följa deras namnsystem, med andra ord skulle jag vara tvungen att ändra mitt namn så det låter mer isländskt. Detta är något som måste tänkas igenom, så att man får så bra namn som möjligt. Det har jag gjort. Ni får gärna komma med kreativa förslag också, men här iaf några tänkbara alternativ.

Lars Linus Thorvald Jansson

Gudmunndur Linus Jansson

Larsur Linusur Stefanson

Edvaldur Linus Bjork Jansson

Linusur Snorri Stefanson 

Betänk också att när/om jag får en son eller dotter skall de ta sitt efternamn efter mitt förnamn. Tex Linusurdottir eller Linusson, eller vad det nu kan vara.

Idag blåser det verkligen snorkallt här! 5 grader, och 10 m/s nordanvind... Och James (engelsmannen med jamaicastilen) samt Erik (filosofen från Uppsala) har tänkt ta en tur upp på Esja (ni vet berget som finns här utanför stan)... Det var återigen snöklätt när jag såg det i morse... Stackars satar, de kommer nog frysa ihjäl... Nordanvinden där uppe, brrr...

Detta är en ovanlig söndag är i Reykjavik. Varför?! Jo, det är nämligen inte bra väder... För er med lite koll så brukar söndagarna här (iaf de tre föregående) bjuda på strålande väder. Ej så idag. Eller ja, det är ju inte jättekasst väder egentligen. Det är lite halvmonligt, samt att det blåser på väldigt friskt. Men då hade vi ju iofs grymmt väder i fredags istället... By the way, har hört att det skulle vara bra väder hemma i Sverige ihelgen, stämde det?

Annars har det inte hänt mycket idag. Var nere på sportpuben och tittade på Manchester United - Chelsea. Ganska underhållande match. Jag var faktiskt inte ensam svensk på stället, det var ett gäng Stockholmare där också... Och dom förde ett väldigt oväsen i sitt hörn, bland annat utbröt de i stort jubel när Sven-Göran Eriksson´s nunna visades i bild... Islänningarna undrade vad det var för idioter som jublade åt en gammal gubbe på läktaren, jag instämde till fullo... Dessa svenska turister...

Sen kan ni kolla in den här länken om ni vill se och höra den populäraste låten på Island för tillfället. Den är rätt svänig faktiskt, man börjar kunna sjunga med i refrängen vid det här laget... =)

Nu, middag