Det isländska spårket är ett väldigt häftigt språk. Stundtals låter det som finska, för att gå över till nån typ av holländska, och sen blandar du in svenska och norska. Med andra ord är det en salig blandning. Ibland förstår man faktiskt vad de säger, medan man ibland är ett stort frågetecken. Det är ett häftigt språk som jag skulle vilja lära mig, men jag har inte tålamod och ork att läsa Isländska här på universitetet. Som ni kanske vet har jag väl aldrig lycktas lära mig spanska eller tyska i någon nämvärd grad, trots flera års studier, så det skulle nog gå åt pipan med isländskan också. Men jag ska försöka lära mig så gott det går ändå.

Ni får hålla er på halster lite till innan ni får veta vilka av mina sambos jag umgås med, det är ju bara två som har gissat hitills...