Ja, här ovan ser ni mig tillsammans med det vid det här laget ökända släpet. Är ni uppmärksamma så ser ni bucklan på hjulhuset, den orsakde jag med mina kraftfulla ben... Erik jämförde mig med stålmannen när han såg bucklan... Men jag och släpet är i alla fall vänner nu igen, så där behöver ni inte vara oroliga.

Efter att jag i måndags utlovade fler personporträtt har de lyst med sin frånvaro. Varför vet jag inte riktigt, men här kommer i alla fall några till. 

Vi börjar med Mathias. Ja, vad ska man säga om honom. Han är från Stockholm, det hör man på honom. Speciellt när han pratar engelska, då får han en ännu tydligare stockholmsdialekt. Ni förstår nog hur jag menar. Sen får han för sig väldigt många konstiga saker. Bland annat lovade han att om han såg delfiner på sin valtur skulle han hoppa i och simma med dem, och han var helt seriös! Ska påpekas att det inte är så vanligt att få se delfiner i dessa vatten... Men löftet fanns där, och när då den stora dagen infann sig, ja visst såg han delfiner. Men inte badade han inte, skyllde på att det var för kallt och allmän bakfylla... Dålig stil tycker jag. Sen har han ridit på islandshästar också. Denna historia kan ni läsa om här, känns som han återberättar den tillräckligt bra. Men jag vill göra tilläget att han även är höjdrädd, väldigt höjdrädd. Han kan knappt stå på en stol utan att få svindel. Sen lanserade han igår ett nytt projekt. På torsdag nästa vecka skall Sverige möta England i fotboll här i Reykjavik, dvs utbytesstudenter mot utbytesstudenter. När jag berättade om mina fantastika fotbollsmeriter (juniorallsvenskan, divison 3, Kung Jens) blev han eld och lågor. Jag skall få den hedrande uppgiften att agera spelmotor, då jag är "vår bästa spelare"... Ni som vet var mina styrkor sitter kanske kan ha en aning hur detta kommer sluta...=)

Så, då var ytterligare ett personporträtt avklarat.

Ikväll så får vi återigen besök här i Reykjavik. Det är en kompis till Vasa från Serbien som kommer. Ni kan ju gissa två gånger vad detta kommer innebära...