För er som inte visste det är jag något av en språklig analfabet. Svenska kan jag prata hjälpligt, engelskan likaså. Norska och danska förstår jag hyfsat. Tyska och spanska har jag pluggat i sex år tillsammans, och kan ingenting. Så hur stora är oddsen på att jag skulle ha lärt mig någon isländska på den månad jag är här. 10 gånger pengarna kanske?! Ja, det är iaf inget jag skulle ha satsat på...

Så hur ser sanning ut. Ja, det är en dyster historia. Det jag hitills har lärt mig på isländska är hej, goddag, tack och hejdå. Och så alla veckodagar... Jag vet, det är pinsamt. Och faktum är att jag har lärt mig mer serbiska under min tid här än isländska. Sen har jag lärt mig mer spanska också. Eller egentligen, jag har fräschat upp mina kunskaper inom det spanska språket...

Vad beror då detta på?! Jo, det är enkelt. Vi umgås inte med några islänningar överhuvudtaget. Det språket jag talar överlägset mest här är svenska, på andra plats engelska, tredje spanska. Isländska hamnar nog på samma plats som albanska. Men nästa månad skall det bli skärpning på den fronten. Vi skall börja umgås med islänningar och vi ska lära oss språket. Dags att ta tag i det där nu!

Jag blev förövrigt 83 % norrlänning på testet... Men då uppgav jag att jag för tillfället bodde utomlands, det spelade nog in en del.