Imorse tog jag mig till föreläsning, precis som jag lovade igår. Men det var inte lätt att ta sig upp precis. Och vägen till skolan kantades av en förfärlig blåst, tillsammans med det kompakta mörkret. Väl framme var först och främst "våra" platser upptagna (jäkla Kaisa och Charlotta). Det var ett störningsmoment. Men det som var ännu jäkligare var att föreläsningen höll på i ungefär 25 minuter. Sen var det klart för dagen...

Hur som haver, det som är lite underligt med den här kursen (HRM) är det faktum att alla isländska studenter får skriva tentan på isländska, trots att kursen är på engelska. Dessutom är det första året som kursen går på engelska, så det finns inga gamla tentor för oss utbytesstudenter att träna på. Och inte översätter läraren några gamla heller, hon säger att våra isländska vänner kan göra det åt oss. Jag är väldigt tveksam om detta skulle accepteras på ett svenskt universitet, att svenska studenter skulle få sådana fördelar gentemot utbytesstudenter. Studentkåren skulle nog slå på de stora trummorna om något liknande uppdagades hemma. Eller vad tror ni?! Jaja, är inte så mycket att göra något åt just nu, så det är bara att plugga på.

Sen är morgontimmarna i den här staden ett totalt mörker vid denna årstid. Jag vet, det är det hemma i Umeå också, men det finns en fundamental skillnad. Reykjavik och Umeå ligger på ungefär samma bredgrad, så solen borde ju rimligtvis gå upp och ner samtidigt kan man tycka, relativt sett tidsmässigt alltså. Så är ej fallet. Detta beror på att Island vägrar acceptera (iaf tidsmässigt) att dom ligger mitt ute i Atlanten. Näe, vi kör på samma tid som England nu på vintern (dvs 1 timme efter Sverige). Detta innebär att idag gick solen upp klockan 10.42 här i Reykjavik, medan det gick upp 08.52 i Umeå. Fattar ni vilket obeskrivligt mörker det är här på morgonen?! Är som man befinner sig i Kiruna eller något... Visst jag är van att det är mörkt när man har morgonföreläsning hemma, men inte att det är mörkt även när man har tagit sovmorgon... Å andra sidan går ju solen ner först 15.50 här, medan ni i Umeå har en solnedgång vid 14.05 i Umeå. Likväl, detta är inget som påverkar det faktum att det är väldigt svårt att gå upp på morgonen...

Här uppe ser ni en bild på vårat gym. Nice va? Vi har bara några dagar kvar på våra gymmkort nu, går ut på onsdag. Så det krävs lite intensiv träning nu, bland annat ska vi dit strax.

Och jag har skaffat Skype, linusur.jansson heter jag. Lägg till mig om ni vill snacka lite för omväxlingsskull. 

Jag tänkte att det var väl ett tag sen ni såg mig nu, så då kan ni få en bild av mig för omväxling, istället för en vanlig naturbild. Vid fototillfället befinner jag mig på Thors, bara så ni vet.

Nu är det bara en föreläsning kvar här på Island och det är imorgon. HRM mellan 8.20 och 11.15 Sen är det slut, finito. Jag har under höstens lopp haft vissa problem att ta mig upp i tid till denna föreläsning, men imorgon skall jag vara där. Nu undrar kanske ni vad jag ska göra återstående tid här. Ja, det är så enkelt så att nu börjar pluggandet på riktigt... Tre tentor skall avklaras innan Lucia, med start nästa lördag den 8:e med International Business, sen fortsätter vi på tisdagen den 11:e med HRM och avslutar kalaset på Luciadagen, torsdagen den 13:e, med Project Management. Kommer bli jäkligt kul det där... Kommer jag vara nerborrad i böckerna fram till Lucia...

Men men, för att göra en liten uppdatering på byggläget på Universitetet (vilket ni är grymt intresserade av enligt min mening) så har dom kommit en bra bit närmare att färdigt hus... Men jag är fortfarande vädligt osäker på om de kommer hinna klart i tid. På lördag är det invigning och alla fönster är inte på plats än. Och invigningscermonin på lördag skall visst vara något rejält, 14 000 personer är inbjudna (bland dom jag, så klart. Iofs alla andra studenter också, men ändå). Så projektledaren kanske svettas lite för tillfället...

Idag lyckades jag hitta en till blogg av en svensk utbytesstudent här i Reykjavik (nej inte Mathias blogg, den vet jag redan om). Hon verkade känna lite folk som jag känner också, men har aldrig sett människan förut. Däremot verkade den bloggen rätt tråkig, inte lika rolig, chockerande och fantastisk som den här. Så jag tänker inte länka till den.

Idag har det spelats fotboll igen, som alltid på torsdagar. Väderförhållanderna var rätt usla, 14 m/s vind och regn. Men jag gjorde rätt många mål, vilket alltid är glädjande. Bland annat ett vackert rätt upp i krysset. Men vi kan fortfarande spela ute, snön är ju väldigt frånvarande här borta. 5 grader ligger vi på för tillfället. Det är snö hemma väl?

Ibland får man också ha norskt tema på bloggen!

Jag vet inte om jag har berättat det, men nuförtiden har vi en norsk flicka här i huset. Hon flyttade in i det rum som Niels lämnade efter sig i början av oktober (dvs, hon har bott här ett bra tag nu). Marte heter hon och är en väldigt trevlig flicka (det är hon och hennes lillasyster här uppe). Och hennes närvaro i huset har fått mig att inse att jag förstår norska väldigt bra, iaf i jämförelse med normal-svensson. Ofta får jag översätta för Vasa vad Marte egentligen säger (eller andra norskor för den delen), då han ibland är helt ute och cyklar. Och ibland är det även omvänt. Mathias brukar oftast vara med på noterna, men även där får jag ibland agera tolk. Charlotte fixar det bra tycker jag, nästan i klass med mig.

Ikväll har det iaf varit mycket norskt. Först så var vi och tittade på Champions League, där vårt huvudfokus låg på Rosenborg-Chelsea. Skulle norrmännen kanske lyckas få med sig en pinne?! Svaret blev ett rätt kraftigt Nej! Chelsea vann med 4-0 efter ett par helt horribla försvarsinsatser från Rosenborgs sida. Och i fronten för dessa stod vår svenske back Mikael Dorsin... Han hade inte många rätt idag. Bland annat styrde han in en väldigt, i mitt tycke, mjäkig frispark in i eget mål, som han hur lätt som helst hade kunnat rensa undan. Förutom detta blandade han in ett värdelöst passningsspel och allmän klumpighet.Har haft för mig att han iaf var en habil spelare, men nu vete katten... Men Rosenborg var inte så dåliga som resultatet anger, dom spelade bra (förutom i försvaret då) och hade ett par snygga kombinationer. Bra mycket bättre än något svenskt lag skulle ha lyckats med. Sen hade dom en fantastisk kille, som hette Skelbrejd tror jag. Han sprang omkring som en duracellkanin på crack och snodde boll i bästa Håkan Mild-stil första tjugofem minuterna. Sen försvann han av planen och in i omklädningsrummet med handen framför sin mun, och troligtvis behövde han spy... Fem minuter senare var han tillbaka och började med att riva åt sig bollen av Essien och fixade en farlig chans. Sen fortsatte han i samma stil matchen ut. Helt sanslös kille!

Efter fotbollen så gick vi hem och tittade på den norska filmen "Kill Buljo". Det är en parodi på Kill Bill. Helt underbar film, bland det roligaste jag har sett på länge. Rekomenderas starkt! Och återigen fick jag det bevisat att jag är bra på norska, fattade i princip allt!

Och Charlotta, förlåt att jag glömde bort att du läser bloggen också. Skall inte upprepas! =)

Jag lyckades för två minuter sedan göra sönder mina glasögon... Jag gjorde den sedvanliga kvällsputsningen innan påtagande då jag råkade slinta med mina fingrar. Dom åkte rätt ner i backen, och en av bågarna (heter dom så?), alltså en av pinnarna på sidorna som sitter bakom örat, lämnade hastigt och lustig sin fasta plats med resten av glasögonen och la sig till vila under sängen istället (det har varit lite separationsvarningen tidigare från den här bågen, den har som gjort av sig med några delar och hängt fast lite svajigt en tid). Jävla skit tänkte jag... Men dom går fortfarande att ha på sig, då ena bågen räcker för att hålla dom på plats. Och glasögonen använder jag ju knappt. Mest när jag redan har gått och lagt mig och skriver blogginlägg i sängen (som nu). Annars är det linser som gäller. Men likväl är det frusterande. Jaja, får se imorgon hur detta problem skall lösas...

Annars har det idag varit presentationer i International Business. Och jag säger då det att om de inte kan referera på den här ön så kan dom inte heller göra presentationer... Det var läsa direkt ut pappret som gällde för samtliga mer eller mindre, och alla vet ju hur upphetsande det är att lyssna på sådana presentationer. det var riktig högstadienivå på hela alltet. Jag gjorde med svenskamått en habil insats, men med isländska mått var jag en riktig stjärna. Nåväl, blir nog inte så svårt att få ett bra betyg i den kursen iaf.

Har idag funderat lite på om jag ska fortsätta blogga när jag kommer hem igen. Som det är nu finns det ju en poäng med bloggen, jag är å Island och ni är inte på Island (förutom Mathias och Charlotte då, men ni räknas inte för tillfället). Så jag berättar helt sonika hur det är att leva här. När jag kommer hem igen kommer denna anledning med ens att försvinna. Och jag tycker Ida fångade det rätt bra, när hon gav sin anledning till att hon slutade blogga:

"Men, vad sjutton. Ingen tid, ingenting att skriva om. Har också kommit fram till att det kan vara lite hybris-varning på att skriva om inget annat än ens tråkiga vardag och förvänta sig att folk är intresserade." 

Så det är frågan hur jag ska göra... Jag kommer nog inte kunna sluta så där abrubt, en liten övergångsperiod får det nog vara... Och det är ju faktiskt sant att man har lite press på sig att leverera när man bloggar, jag ligger ju trots allt på ca 50 besökare per dag nuförtiden. Det är inte alltid lätt att veta vad man ska skriva (vilket nog märks, som just nu tillexempel. Varför skulle jag annars skriva om detta ämne en månad innan jag åker hem?!)

Men ni kan få vara med och ge mig lite råd genom att rösta i den nya omröstningen! Titta tillhöger och lite längre upp så ser ni!

Fullmåne och i princip molnfritt är det ikväll. Det innebär att Reykjavik återigen är en väldigt vacker stad, precis som när det är soligt. Jag och Vasa tog oss en promenad tidigare ikväll, ner mot Tjörnin och runt den, upp mot ryska ambassadkvarteret och sen till Hringbraut, förbi Universitetet, bort till BSI och upp till Guesthouse Aurora igen. Tog ca 45 minuter och var riktigt härligt! När vi gick förbi Rådhuset kom det ett flygplan på väg inför landning igen. Även om man vid det här laget borde vara van vid detta, så är det lika fascinerande och underligt varje gång. Ett stort plan bara susar förbi över huvudet. Måste vara spännande för piloterna att landa i den här stan.

Ingen kamera togs med på promenaden, men jag tog tillfället i akt och smög ut och tog några bilder ändå väl hemkommen. Resultatet ser ni här ovan och på det vanliga stället. Blev några riktigt bra bilder tycker jag. Det finns lite bilder från i lördags där också nu.

Idag har det pluggats, och framförallt har jag läst "101 Reykjavik".

Mathias sa idag "Grabbar, det är inte så länge kvar här nu". Det fick mig att tänka till lite, och ja, han hade helt rätt. Om tre och en halv vecka är jag hemma igenm, jisses också... En del av mig längtar hem nu, men en annan, och ganska stor del, längtar inte hem utan vill stanna här. Men alla andra åker ju också hem, så det finns väl inte så mycket att stanna här med... Vi får se till att göra det bästa av de tre veckor som är kvar helt enkelt!

Och tack för gratulationerna, eller Takk Fyrir som man säger på isländska! Tror inte jag har haft namnsdag på Island idag, Linus är inte ett jättevanligt namn här direkt. Skulle inte förvåna mig om jag är den enda på hela ön, då det som sagt var bara bor 300 svenskar här.

Nu måste jag sova

Igår var det fest hemma hos Åsil, kul med lite omväxling. Där fanns det fyra plattor med öl, som var gratis (var några studenter från en högskola utanför Borgarnes som hade haft avslutningsfest i fredags, och det blev lite öl över...). Så det blev ett hejdundrade kalas igår!

Detta innebar också att söndagen började dåligt för mig. Vaknade vid elva, efter fem timmars sömn, med rejäl huvudvärk och kunde inte somna om. Men efter två av Jón dundertabletter (han pluggar ju till farmaceut, så han har alla möjliga bra och dåliga piller i sitt medicinskåp) var jag en människa igen. När jag vakande var det faktiskt snö här i Reykjavik. Under ett tag fanns det en förhoppning att det kanske skulle få stanna ett litet tag iaf, men sen började det regna så nu finns det inte ett spår kvar av snön.

Idag har jag faktiskt varit duktig och pluggat, trots mitt tillstånd. Jag hade två saker som behövde göras idag, dels ett Quiz i Project Management och sen en Power Point-presentation i International Busniess. Och tro det eller ej, jag sköt inte upp detta. Min tanke var att om jag gör det så fort som möjligt är jag ledig ikväll och kan bara slappa. Så sagt och gjort så rev jag av det där på eftermiddagen så jag kunde få vara helt ledig ikväll. Det firade jag med att för första gången på Island spela Football Manager på riktigt. Var väldigt trevligt. Men jag kommer väl fastna igen nu, när jag har fått blodad tand...

Sen håller jag på att läsa "101 Reykjavik" för tillfället, är en bok som handlar om en riktig "slacker" i Reykjavik, och hans mer eller mindre osunda leverne (skall läsas ut innan onsdag, sista boken i Icelandic Culture). Och det är väldigt roligt att läsa en bok där du känner igen exakt varje ställe dom befinner sig på, då hela boken utspelar sig i downtown Reykjavik, dvs där jag bor. Bland annat bor huvudperson ca 500 meter från vårat guesthouse. 101 i bokens titel står för postnumret i den här delen av staden, dvs centrum. Så jag har samma postnummer.

Och är det inte härligt att man bara har tre siffror i postnumret i det här landet?! Behövs som inte mer. Samma sak med telefonnummer, där kör de utan riktnummer. Alla nummer är sjusiffriga, mobiler som fasta. Det är också kul tycker jag!

Näe, nu skall jag sova innan jag somnar med datorn i sängen... 

Först och främst, det blev inget Middlesbrough idag. Det isländska TV-bolaget, 365 heter dom, tyckte inte det var en tillräckligt spännande match så de bestämde sig för att inte visa den. Det är inte lätt att vara Middlesbroug-supporter här i världen... Istället tittade vi på Manchester United mot Bolton, där Bolton överaskande vann med 1-0.

Sen är det här en väldigt bra reklam

Läste häromdagen på IcelandReview att från och med årskiftet skall man här på Island höja beloppet man kan handla med sitt kreditkort. Den nya beloppsgränsen blir 100 miljoner ISK (dvs 10 miljoner SEK)... Alltså, köper folk hus med kreditkortet eller vad är det frågan om?! Eller är det om man ska köpa ett flygplan och har glömt ta ut kontanter?! Dessa islänningar... En sak är iaf bra, i fortsättningen måste köparna ange sin PIN-kod istället för bara signatur. Är bra om man ska köpa något för 50 miljoner ISK.

När vi ändå är inne på ekonomi så verkar den isländska ekonomin ha vänt. Den senaste tidens börsoro världen över har även märkts av här på ön. Men den största indikatorn är växelkursen. För tre veckor sedan fick du betala 108 SEK för 1000 ISK. Idag ligger det på 99.16 SEK för 1000 ISK. Med andra ord har jag blivit rikare de sista tre veckorna, iaf så länge jag befinner mig på Island. Och det verkar som den är på väg ännu mer... Blir intressant att se var det slutar.

Och ja Joel, killen till höger är faktiskt också en kändis, spelar i det välkända bandet Kung Jens. Här på Island är han däremot inte så känd än... Eller ja, han börjar bli ett välkänt ansikte i Reykjaviks uteliv faktiskt. Det sägs att vakterna inte frågar om legitimation längre när han kommer till ställen som Sólon, Oliver och Rex, eller Sirkus och Kaffibarinn för den delen.

Och broder, han är inte med i Sigur Rós iaf, det hade jag kommit ihåg =) Men om jag inte minns fel var det någon på "M", men inte Múm heller...

Ja, det är härligt att ni finns där kära läsare och rättar mig när jag har fel. Självklart var det inte ambassadörskan vi träffade, om inte jag, Mathias o Vasa har drabbats av en kollektiv oförmåga att skilja mellan kvinnor och män, utan istället hennes man. För någon vakt var det definitivt inte, han var alldeles för välklädd för att vara det. Sen så måste jag ju erkänna att vi lite snabbt drog slutsatsen att det var ambassadören vi hade träffat, innan vi kollade fakta. Men, jag ville ju ge er läsare en trevlig historia också, och det är ju inte lika häftigt med en ambassadörs make som en ambassadör...

Och Daniel, det är precis en sån tillställning vi vill gå på! Vi har läst en reseberättelse om en student som var här då också, och han fick träffa knugen. För vet ni vad, det bor ca 300 stycken svenskar på Island, oklart om jag är inräknad i dessa men mest troligt då jag har ett isländskt ID-nummer, så det är ju ingen större population direkt. Så händer det något på ambassaden här så blir alla svenskar inbjudna! Förövrigt ska Carola ha julkonsert här 20 december, den kanske man borde gå på.

Och för att göra er läsare lite mer nöjda efter den här fadäsen med ambassadörskan bjuder jag här ovan på en bild på mig och den isländska artist jag träffade förra veckan. Jag blir glad om ni kan ta reda på vilket band han spelar i, för själv har jag glömt bort bandnamnet, och vad han heter för den delen... Han ska iaf vara en kändis här på ön.

Idag är det underbart väder i Reykjavik. Blir lika glad varje gång det inträffar. Efter en lugn fredagskväll (jag lovar, jag var inte ute) så är jag nu redo att hugga tag i lite skolarbete. En Powerpoint-presentation för International Busniess är det som skall avklaras idag, och detta innan fotbollen börjar klockan tre. Ska, som vanligt, följa med Mathias när han skall titta på Middlesbrough. Kommer säkert bli en jättebra match...