Nu har vi minglat med sociteten här på Island igen.

Det är nämligen så att våra finska vänner igår fick en inbjudan till finska ambassaden på fest den 6 december, som är deras självständighetsdag. Detta gjorde ju självklart oss lite avundsjuka, varför ska inte vi får gå på någon fest på svenska ambassaden om dom får gå...

Nåväl, vi har under vår tid här upptäckt att svenska ambassaden ligger på vår väg till universitetet, just bredvid Tjörnin. Så när jag, Mathias och Vasa (eller Syddan och Hyddan, som jag har hört att Mattias Pettersson kallar dem) var på väg från HRM-föreläsning idag gick vi ju förbi ambassaden. Och faktum var att den svenska flaggan var uppe idag, vilket den inte brukar. Vi tror att det betyder att ambassadören är där, men är inte säkra. Hur som haver, Vasa kom då på att han har ju tappat bort sitt körkort här, så då borde han gå dit och förlustanmäla det (står på svenska polisens hemsida att man skall göra det). Det lät som en lysande idé tyckte vi, och vi kunde ju samtidigt kanske fråga lite försynt om det var en fest på ambassaden i antågande, som vi då kunde få vara med på.

Så glada i hågen traskar vi in på ambassadgården. Det är ett stort och pampigt hus, som ligger bredvid Norges, Danmarks och Maltas (?) ambassad. Vi börjar med att gå till fel sida av huset, typ köksingången, så vi får gå runt hela huset. Sen ringer vi på. Efter femton sekunder öppnar en gråhårig man och vi säger glatt "Hej". Han svarar lika glatt "Hej" och Vasa förklarar sitt ärende. Då visar det sig att vi inte alls är på ambassaden, som vi trodde, utan istället vid ambassadörens privata bostad, och det är ambassadören själv vi pratar med. Han är snäll och visar på en karta vart vi skall, och det visar sig att kontoret ligger vid Hilton borta vid Laugardalur, där vi gymmar. Så vi tackar så mycket och lämnar glada ambassadörresidenset. Dessvärre frågade vi inget om någon fest, kändes som inte passande när vi kom och störde honom hemma. Men vi har ju iaf fått träffa Sveriges ambassadör på Island. Det har varit en kändistät vecka, med Páll Óskar, presidenten och nu ambassadören. Och så var jag ju med kulturattachen på gymmet i tisdags, men han är ju iofs ingen kändis.

Näe, nu ska det pluggas!

Dagarna nuförtiden går mestadels åt att plugga. Och ibland tycker jag man får ta en paus i pluggandet och istället försöka ta en konstnärlig bild. Det är lite svårt när bildobjeketet inte vill att man ska ta en konstnärlig bild, eller nån bild överhuvudtaget! Därför tar man en bild när bildobjektet inte vet att man tar en, som ovan.

Idag har det skrivits på Icelandic Culture-arbetet. Det går rätt bra faktiskt, förhoppningsvis är jag klar med det hela imorgon. Kan faktiskt säga att det blir en helt okej arbete. Långtifrån något banbrytande inom området, men en habil grej som inte gör bort sig.

Sen har jag dessutom spenderat tiden mellan klockan fem och halv nio på skolan nu ikväll. Då gjorde vi klart vårt HRM-arbete som skall lämnas in imorgon. Kan väl inte påstå att det är ett revolutionerande arbete det heller, men det är rätt svårt att få ihop ett sammanhängande dokument om man är sju personer i en grupp... Innan vi möttes var hela arbetet en ren dynghög, men nu är det sammanhängade och ganska bra, faktiskt.  

Så får jag klart Icelandic Culture-grejen imorgon är det bara att läsa ut "101 Reykjavik" till onsdag (bra bok) och göra den sista uppgiften i Project Management till nästa fredag som är kvar innan det är dags att börja plugga till tentorna! Jippie!

Men jag fick Pizza till middag idag iaf. Det var gott. Det var vår norske vän Marte som gjorde den, jag och Vasa blev väldigt glada då vi kom hem utsvultna och trötta vid kvart i nio. Hon är snäll hon!