Nu har vi minglat med sociteten här på Island igen.

Det är nämligen så att våra finska vänner igår fick en inbjudan till finska ambassaden på fest den 6 december, som är deras självständighetsdag. Detta gjorde ju självklart oss lite avundsjuka, varför ska inte vi får gå på någon fest på svenska ambassaden om dom får gå...

Nåväl, vi har under vår tid här upptäckt att svenska ambassaden ligger på vår väg till universitetet, just bredvid Tjörnin. Så när jag, Mathias och Vasa (eller Syddan och Hyddan, som jag har hört att Mattias Pettersson kallar dem) var på väg från HRM-föreläsning idag gick vi ju förbi ambassaden. Och faktum var att den svenska flaggan var uppe idag, vilket den inte brukar. Vi tror att det betyder att ambassadören är där, men är inte säkra. Hur som haver, Vasa kom då på att han har ju tappat bort sitt körkort här, så då borde han gå dit och förlustanmäla det (står på svenska polisens hemsida att man skall göra det). Det lät som en lysande idé tyckte vi, och vi kunde ju samtidigt kanske fråga lite försynt om det var en fest på ambassaden i antågande, som vi då kunde få vara med på.

Så glada i hågen traskar vi in på ambassadgården. Det är ett stort och pampigt hus, som ligger bredvid Norges, Danmarks och Maltas (?) ambassad. Vi börjar med att gå till fel sida av huset, typ köksingången, så vi får gå runt hela huset. Sen ringer vi på. Efter femton sekunder öppnar en gråhårig man och vi säger glatt "Hej". Han svarar lika glatt "Hej" och Vasa förklarar sitt ärende. Då visar det sig att vi inte alls är på ambassaden, som vi trodde, utan istället vid ambassadörens privata bostad, och det är ambassadören själv vi pratar med. Han är snäll och visar på en karta vart vi skall, och det visar sig att kontoret ligger vid Hilton borta vid Laugardalur, där vi gymmar. Så vi tackar så mycket och lämnar glada ambassadörresidenset. Dessvärre frågade vi inget om någon fest, kändes som inte passande när vi kom och störde honom hemma. Men vi har ju iaf fått träffa Sveriges ambassadör på Island. Det har varit en kändistät vecka, med Páll Óskar, presidenten och nu ambassadören. Och så var jag ju med kulturattachen på gymmet i tisdags, men han är ju iofs ingen kändis.

Näe, nu ska det pluggas!

 

Joel

23 november 2007 16:19

hihihi "Syddan och Hyddan"!

 

Mattias

23 november 2007 17:59

Någon som vet vad Sveriges ambassadör (kändisen) på Island heter?

 

Emma

23 november 2007 19:00

Hon heter Madeleine Ströje Wilkens.

 

Joel

23 november 2007 19:21

Varför säger då Linus att det var en gråhårig malig svensk ambassadör som de pratade med?

 

Mattias

23 november 2007 21:29

Linus har blivit blåst?

 

Daniel

24 november 2007 00:37

De var i själva verket helt rätt ute men vakten (den gråhåriga gubben) såg direkt att han kunde lura de här stackarna vart som helst!

Förresten linus, när Johannes (u know övik) och Björn var på Island blev de inbjudna till någon slags tillställning på ambassaden. Väl där fick de träffa knugen som råkade vara på statsbesök. Det är nåt sånt ni ska se till att hamna på, men det är klart, brandmän är ju lite mer societet än ekonomer :D

 

Mor mfl..

24 november 2007 11:25

Vi minglar istället bäst vi kan med varann på Sveriges framsida - det enda kändistäta var Kent på Liseberg och massor av folk i ett snålblåsande iskallt väder - om nu dörrvakter kan kallas vara kändisar - hälsar mor med två söner, den enes fästmö och en Erling

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu kör vi igen! Jag har efter två månader (datumet precis här ovanför ljuger, det är i själva verket 17 februari nu.. Men det såg så fult ut med en helt tom sida med bara detta inlägg..) av koma på hemmafronten tagit tag i mitt liv igen (nåja), och h...

Mina kära läsare, vänner och familjemedlemmar!   Hoppas att denna blogg har varit till glädje för er och att ni kanske också har lärt er lite mer om Island, och kanske om mig, under denna höst! Nu går denna blogg i graven, den har som uppfyllt sitt ...

Jag vet inte riktigt hur jag skall avsluta den här bloggen. Det blir nog inte idag iaf.   Men låt oss börja med ovanstående bild. Det är jag och Páll Óskar. Bilden är tagen på Oliver i torsdags. Visst är vi lika? (Här kan ni hitta lite mer bilder frå...

Nu är det dags att stänga butiken. Sista stunden är kommen. Dags att släcka lyset. Ja, ni fattar. Nu är jag ett dygn från att vara hemma i Umeå (iaf om 25 minuter). Detta kommer bli det sista blogginlägget skrivet på isländsk mark. På Guesthouse Auro...

Jag tycker vi börjar på den senare delen av rubriken.   Igår skulle ju Chema ha lämnat oss, och idag var det ju Jóns tur. Det finns bara ett problem... De försov sig och missade sina flyg...   Vi börjar med Chema. Han skulle ta flygbussen vid kvart i...