Mina akademiska vänner och släktingar, det här med att referera i en akademisk text är vi grymma på hemma i Svíþjóð (Sverige på isländska), iaf i jämförelse med finnar och islänningar. Idag har jag gått igenom vårat grupparbete i International Busniess, som ska lämnas in imorgon. Och jag säger bara herregud... Jag kan inte påstå att jag är något refereringsproffs direkt, men jämfört med mina gruppvänner skulle jag kunna bli proffessor... För att ta ett exempel, det kan vara tre sidor inom ett område utan en enda referens, förutom på slutet då det ligger två länkar till internetsidor.... Har varit ett rent helvete att få ihop det hela till något gångbart. Det här arbetet som nu tillslut skall lämnas in skulle komma tillbaka direkt med kommentaren "formaliafel" i Sverige. Men här kommer den nog gå igenom, för de islänningar jag pluggar med är ju inte direkt några nybörjare, så de verkar ju göra som de brukar... Så mor, far och styvfar, var glada att ni har svenska studenter och inte isländska, då skulle ni bli gråhåriga mycket tidigare.

Igår var jag på promenad i det fina vädret, som jag utlovade. Turen gick upp till Perlan, en av Reykjaviks välkända landmärken. Det är ursprungligen fem vattentankar, som innehåller varmvatten. Men någon kom på att man borde bygga en glaskupol ovan på dessa och inhysa en restaurang, café och en utsiktsplattform. Så sagt och gjort, nu står den där som ett tydligt landmärke. Hade inte varit där tidigare faktiskt, men det var väldigt fint. Ni kan titta in bilder på det vanliga stället.

Idag har jag bara pluggat, samt varit en sväng på Kringlan med Vasa.

Sen måste jag hålla med er, fantastiskt duktig och påläst kille som har skrivit artiklen som jag publicerade igår. Och jag håller inte med dig Lottie om att han överdriver Kung Jens. framgångar, snarare så underdriver han dem...=) Men jag tycker han tog med väldigt lite om vad jag sa på telefon till honom, bland annat när jag pratade om de sammarbetssvårigheter jag kommer ha med Jonas efter den omtalade sockstölden, det borde ha kommit med. Jaja, han är ju journalist och vet väl vad han gör.

Och jag får väl böja mig för er, dansarna är inte lönnfeta... Men dom dansade hur som haver väldigt dåligt iaf.

Följande inlägg är hämtat direkt från Musiknytt.se. Detta inlägg blir rätt långt, men jag kan lova er att det är värt att läsa det hela =) Och missa inte videon jag har länkat till längst ner!

Kung Jens. – bättre än någonsin?!

Dom har varit namnet på allas läppar tidigare, och nu är det dags igen. I dagarna kommer Kung Jens. purfärska singel ”Känn dig ägd” ut i butikerna. Och det låter inte som något som det Umeåbaserade kultbandet har producerat tidigare. Vi ger er exklusivt hela historien.

Första gången jag hörde något från Kung Jens. var våren -04. Nyss hemkommen från ett underbart påsklov i Kittefjäll, med den obligatoriska baksmällan, gick jag igenom min posthög som hade växt sig gigantisk under ledigheten. Nästan längst ner i högen låg ett skrynkligt litet kuvert innehållande en CD-skiva. Det medföljande meddelandet var inte långt, det stod ”Kung Jens – lyssna och låt dig beundras”. Konfunderad satte jag skivan i CD-spelaren och lät rummet uppfyllas av musik. Från den stunden var jag såld! Men innan vi går vidare bör vi gå igenom historien om skapandet av Kung Jens., som jag har fått det berättat för mig.

Det är vinter i Umeå, januari 2004. All glädje och stim efter julen har lagt sig, och det är en stad som längtar efter en vår som aldrig verkar komma. I ett hus på Sofihem sitter en rastlös pojke vid namn Jonas, även känd som Läkarn. Han är mellan två jobb, eller mellan två studieperioder, beror hur man ser på saken. Med andra ord, han har förbaskat lite att göra. Hans vänner är antagligen upptagna med jobb eller så bor de i Sigtuna och spelar Championship Manager. Då bestämmer sig han för en sak, han skall bli musiker! Han ringer runt till sina vänner och säger följande ”Killar, vi ska starta ett band”.

Och sagt och gjort, så var Kung Jens. bildat. Ett gäng 19-åriga slynglar, där de flesta inte hade sett ett instrument tidigare, än mindre spelat på ett, skulle erövra världen. De började med att sno sitt bandnamn från en stackars åkeriägare i Östersund, utan att ens fråga om lov. Men saker och ting rullade på rätt fort. De lärde sig spela, och bandets självutnämnde sångare och låtskrivare Joel ”Kalkonen” Hultdin lyckades få ihop några låtar av varierande kvalitet. Och lagom till påsk 2004 åkte Jonas och Joel ner till Sigtuna, för att tillsammans med latmaskarna Mattias ”Yeahskivas” Pettersson och Samuel ”The hunk” Stålhandske spela in Kung Jens. första singel. Av olika anledningar kunde inte managern Peter ”Petemancoolman” Möller och gitarristen Linus ”Montääna” Jansson följa med. Som producent och inspelningstekniker användes Mattias och Samuels klasskamrat Daniel.

Och det var resultatet av denna tripp som jag lyssnade på denna vårkväll i Umeå. Titelspåret ”Step out of line” (egentligen ursprungligen ”The flight of Ikaros”, men namnet ändrades då de inte ville riskera att bli stämda av Iron Maiden som har en låt med samma namn) var en dunderhit, det kände jag direkt. Och B-sidan var om möjligt ännu mer imponerande. Det var en ren kärleksförklaring till bandets manager, och gode vän, Peter Möller. Jag har aldrig hört en finare låt om manlig kärlek, och kommer nog aldrig göra det heller. En odödlig klassiker som för alltid är inskriven i svensk musikhistoria.

Men här händer precis det som nuförtiden har blivit bandets kännetecken. De producerar och släpper något helt fantastisk, och sedan hände inget mer. Inget album. Inga till låtar. Det var helt knäpptyst. Kanske kan detta ha lite att göra med att två av bandets huvudpersoner lämnade Sverige för Thailand under ett halvår i början av hösten. Och som Joel senare har berättat för mig:

”Det blev för mycket. All uppmärksamhet och alla brudar som bara ville ha min kropp, jag och Samuel orkade inte med det. Speciellt var det jobbigt för Samuel, han är ju inte en sån som tycker om kortvariga relationer med tjejer. Så vi var tvungna att åka bort från all uppmärksamhet.”

Men, vårvintern 2005 började rykten sippra ut. Joel och Samuel skulle vara tillbaka i landet, och dessutom skulle de ha flyttat in i en kombinerad studio och lägenhet på Ersboda. Skulle det vara dags att spela in Kung Jens. första skiva? Det var i detta läge som jag för första gången fick träffa bandet, och det var en riktigt upplevelse! Jag citerar mig själv från Musiknytt.se Nr 1 2005

”Det första som slår mig när jag kommer in i lägenheten på Filgränd är vilken harmoni och självsäkerhet bandet utstrålar. Jag slår mig ner i soffan inne i den kombinerade studion och sovrummet. Joel sitter framför datorn och jobbar med något program, Garageband tror jag det var. Samuel spelar självsäkert några slingor på sin bas. Jonas läser en tidning och Linus klappar den svarta, och otroligt vackra, katten Bulten. Mattias syns inte till, och jag frågar var han är. ”Äh, han sover framför TV:en” säger Jonas. Och jag kan förstå Mattias, klockan är närmare två på natten och det är tisdag. Då borde alla anständiga människor sova, tänker jag. Men Kung Jens. är inte som alla andra. Intervjun tar sin början. Jag börjar med att fråga hur det går med nya skivan. Först verkar de alla var ovilliga att svara, men till slut säger Joel ”Ja, vad faan tror du jag håller på med? Spelar yatzy?”. Jag förstår att det gäller att hålla sig lugn, här är det genier i arbete.”

Men på något vis går saker och ting fel igen. Hela inspelningsproceduren verkar fallera totalt, och från skivan som skulle heta ”Rock´n Roll Är En Kamp” ser vi bara skymten av två låtar, Finsk Tango och Beväpna Er.

Den första, Finsk Tango är en underbar låt som jag först trodde var en cover, då den är så genialisk i sin enkelhet. Och det är dessutom en av få låtar från Kung Jens. som jag har hört live, och den är ännu bättre då!

Den andra låten är den vid det här laget kultförklarade ”Beväpna Er”. Har ni inte hört den, så är de det första ni bör göra när ni har läst klart denna artikel. Det är en cover på Ebba Gröns låt med samma namn, men i Kung Jens. version så är det en Techno-låt som lämnar ingen oberörd. Den geniala produktionen tillsammans med den skönsjungande Jonas Stenberg gör detta till en låt som av förklariga skäl tog Sverige med storm. Den ungdom som inte har dansat i takt till Jonas ”Jag tål lite bly i naaackarna” är inte en värdig ungdom. Jag minns med glädje sommaren 2005 och denna låt dunkandes i högtalarna på O´learys i Umeå.

Men vad var det som gick fel denna gång? Varför blev de aldrig klara med skivan? Det finns många olika versioner och tankar bakom detta. ”Alltså, vi ville ju göra allt själv denna gång. Jag menar, när vi gjorde Step out of line var det ju Daniel som i mångt och mycket styrde hela produktionen, vi var bara marionettdockor som blint följde hans ord” berättade Joel över en kopp kaffe i Augusti 2005. Men bandet var nog inte riktigt mogen för uppgiften. Inre stridigheter och olika uppfattningar om saker och ting blev till slut vad som stoppade produktionen. En orsak som nu i efterhand har kommit fram, är ”borttappandet” av de två katterna Bill och Bulten. ”Jag menar, under de där sena nätterna behövde jag någon att klappa. Och när katterna försvann blev jag tokig. Jag kunde ju inte direkt klappa Jonas på huvudet hela tiden” som Linus har sagt. Bandet drabbades dessutom av ett avhopp i samband med detta, basisten Samuel bestämde sig för att flytta till Uppsala, och lämnade kvar Joel i en enda röra på Filgränd. Joel lämnade även han Ersboda efter sommaren.

Så det blev ingen platta denna gång heller. Men namnet Kung Jens. dog inte bort för det. Själva konceptet och namnet breddades till att även inkludera ett fotbollslag (framgångsrikt förövrigt, gick till semifinal i Korpen förra året), en torsdagsklubb och ett brännbollslag. Men det hände inte mycket på musikfronten. En låt, ”Det brinner”, som sammanfattar deras karriär så långt och även ett möjligt slut på den, kom ut 2006 men inte mer än så. Joel har berättat ”Det var inte något vi hade planerat, vi var hemma hos mig en kväll och umgicks. Helt plötsligt fick vi en låtidé, och tre timmar senare var den klar”.

Men nu är dessa år av tystnad helt plötsligt slut, till min och många andras stora glädje. Bandmedlemmarna har blivit äldre och mognare, vilket verkar som något bra i detta fall. Själva låten ”Känn dig ägd” skapades i en stuga uppe i fjällen i Augusti, och har spelats in nu under hösten. Det är en ironisk skildring om hur livet helt plötsligt kan ändra karaktär, och vad det får för konsekvenser. Och Kung Jens. känns mycket mognare nu än tidigare. ”Vi har kul igen när vi spelar” berättade Mattias häromdagen. Detta är något som kan indikera på att ett album är nära förestående, och kanske också en turné, vilket skulle bli Kung Jens. första.

Bandets gitarrist Linus befinner sig för tillfället på Island, och när jag till slut fick tag på honom på en brusig telefonlinje klockan två i fredagskväll berättade han att han ser fram emot att komma hem och gå in i studion. Dessutom indikerade han att ett samarbete med isländska gayikonen och artisten Páll Óskar kan vara aktuellt ”Jag och Páll är väldigt sugna att göra något tillsammans, och grabbarna hemma verkar vara med på noterna”. Och när jag frågade om en eventuell turné skrattade han bara och sa ”Ja, vi behöver nog inte söka sommarjobb nästa år i alla fall”.

Jonas berättade över en öl i lördags att det finns många idéer och tankar som gärna omsätts i något konkret framöver. Joel indikerade detsamma när jag mötte honom på yogaövningar i förra veckan. Ett problem är hur de skall göra med den vakanta platsen som basist. Samuel är inte aktuell, eller som han själv sa ”Jag har precis köpt mig en nya lya här i Uppsala, varför ska jag åka hem till Umeå för att spela in en skiva som ändå aldrig kommer bli klar?”

Men sammanfattningsvis kan vi säga att det ser väldigt lovande ut, och att jag med spänning ser fram emot vad som komma skall. Under tiden kan vi njuta av deras senaste skapelse, som dessutom har fått formen av en musikvideo. Kolla in den och njut så länge, fram tills Kung Jens. kommer med sin skiva, tillslut?!

Musikvideo - Känn dig ägd

Jäklar i gatan, igår var det roligt!

Men kvällen började rätt kasst, medan vi väntade på att allt folk skulle dyka upp bestämde vi oss för att lyssna på Sverige - Spanien. Det var ett dåligt val... Vi stängde av när Spanien gjorde 1-0, kände redan då att det var kört. Men efter det gick kvällen i dur!

Med isländska mått var i ute tidigt, dvs redan runt 12 någon gång. Men det var enbart för att vi skulle hinna till Páll Óskars konsert i tid. Och det var faktiskt också första gången vi gick på NASA, som skall vara Reykjaviks största nattklubb. Det var ett bra ställe, dit borde vi gå igen. Páll himself var DJ innan han vid tvåtiden gick på och körde konsert. Förjäkla bra drag på dansgolvet då kan jag säga. Det enda som var lite sämre med konserten var när han fick sällskap av tre lite lönfeta dansare som inte kunde dansa i takt... Men det är väl inte så lätt att hitta bra dansare på en så liten befolkning... Jag lyckades iaf prata lite med honom, men han ville inte fastna på någon bra bild tillsammans med mig... Men men, man kan ju inte få allt. Bilder ligger iaf uppe på det vanliga stället, så kolla in dem.

Idag ska jag passa på att ta en promenad, då det är bra väder (som vanligt på söndagar). Och sen måste jag verkligen plugga lite.

Och Mattis, Grattis på födelsedagen! 

Man måste helt enkelt bara älska det här landet och dess människor! Igår träffade jag en islänning, på en fest anordnad av en litauer som jobbar på en isländsk investmentbank (vad umgås jag med för folk egentligen?!). Vi diskuterade Island. Det var sanslöst trevligt och roligt. Vi kom bland annat fram till att på gymmet som jag och Vasa går på är stället där alla "kända" islänningar går, dvs artister, politiker, författare m.m (Páll Òskar går ju dit). Med andra ord, jag har säkert tränat bredvid Islands utrikesminister. Och detta älskar jag med det här landet. Det är så litet så att du är så nära allt som händer, och det är ingen stor grej att se en "kändis", dom handlar på Bonus precis som alla vi andra. Den här islänningen jag pratade med var dessutom en "kändis", han hade gjort rätt mycket musik och folk brukade känna igen honom. Jag hade självklart ingen aning om vem han var. Sen lärde han mig några isländska fraser, men i vanlig ordning så hade jag glömt bort dem fem minuter senare. Sen kom vi fram till att isländska är det finaste av de nordiska språken.

Nu ska jag strax iväg på en kopp kaffe på favoritkafeet, för att sedan gå o kolla in Skottland mot Italien. Och sen är det Páll Óskar-konsert, blir grymmt! 

Kom precis på att jag har glömt att skriva hur det gick med vårat samtal till Glitnir i onsdags, är så mycket nu så man kan ju inte komma ihåg allt...

Hur som haver, Mathias ringde till Elisabeth, som Glitnirs Talentmanager heter, och fick veta att vi för tillfället "processas". Vad det innebär är ju en tolkningsfråga, antaligen hade hon totalt glömt bort oss eller så är vi ute på cirkulationsrunda bland alla chefer. Eller något helt annat. Ett problem är att de söker folk på ganska kort sikt, och inte folk till sommaren och hösten redan nu. Men det fixade Mathias genom att säga "we are open minded". Med andra ord, hittar hon ett bra jobb för oss med början i Februari kommer hon höra av sig... Men hon ska hålla ögonen öppna och förhoppningsvis kontakta oss innan vi drar härifrån. Så hoppet om Island till sommaren lever än!

Kan även berätta för er, och speciellt till Björn, eller Mr. D som han kallar sig, att väskproblemet ännu inte är löst. Förhoppningsvis ordnar jag det under dagen, men det är inte säkert. Och tyvärr Emma, jag tror inte Wedins har någon filial i Reykjavik som jag kan handla väskan/väskorna på, så det får bli något annat ställe... Däremot finns Dressman här, men det är ju en annan femma. Och IKEA, dit ska vi åka när det blir dags för julfest och köpa lussekatter och glögg.

Föresten, Mattias Pettersson har börjat blogga, kolla in den vetja! Finns även som länk här till höger, och en bit ner!

Nu borde jag verkligen försöka göra någon nytta 

I det här guesthouset, och även till viss del i Thors, så tycker folk att jag är lik Páll Óskar... Så, vad tycker ni? Här ovan har ni mig och honom! Rösta här till höger så vi får någon klarhet i detta dilemma!

Sen fick jag ju en fråga från min mor i föregående inlägg, och här kommer svaret. Jag är rätt säker på att det fungerar som följande. Den disponibla inkomsten är samma sak som det man får i lön och bidrag minus skatter och andra avgifter. Dvs, tar du ett lån i utlandet räknas inte den till den disponibla inkomsten, ungefär på samma sätt som om ett företag tar ett lån räknas det inte som en inkomst i dess resultaträkning, utan istället går det direkt in i balansräkningen. Därför har dessa två företeelser inget större samband.

Men det är rätt intressant poäng som du lyfter fram min käre mor. Att islänningarna för tillfället har lån på ca 2,5 miljarder svenska kronor i utländsk valuta. Och det på ett land med 300 000 invånare! Under årets nio första månader har lånen i utländsk valta gått upp med 57,6 %. Varför? Jo, allt har med räntan att göra. På Island har du ju en nominell ränta på minst 12 %, mot 4-5 % i andra länder. Så länge den isländska kronan är stark så är det lungt, men om den depriceras (gå ner i värde) kan det bli jobbigt för våra isländska vänner med utlandslån... Visst, hela isländska ekonomin går på högvarv för tillfället och optimismen spirar, titta bara på alla lyftkranar som finns här i Reykjavik. Måste nästan vara världsrekord i lyftkranar per capita, på samma sätt som Reykjavik nog har högst andel Porsche Cayennes per capita i hela världen, dom finns överallt! Nåväl, någon gång kommer det vända och vi får hoppas det inte blir en alltför kraftig nergång. Saker och ting går snabbt i en så här pass liten ekonomi...

För att byta ämne, min ryggsäck har gått sönder, dragkedjan har gett upp. Så nu står jag inför ett dilemma. Ska jag köpa en ny ryggsäck, eller ska jag istället köpa en datorväska? Nackdelen med en datorväska är att det är svårt att använda den när jag ska på gymmet, dvs packa grejer i den. Sen är den inte optimal när det blir dags att åka hem, då jag kommer behöva minst en ryggsäck i handbagage om jag ska få med allt... Men jag vill ha en datorväska! Blir kanske både och i slutändan. Den som lever får se

Jag förstår mig inte på Sverige ibland, kan man inte lära sig att det kommer snö varje vinter?! Detta syftar självklart inte till oss norrlänningar, utan jag syftar på folket söder om Gävle. Dagens nätupplagor av de svenska dagstidningarna har varit fyllda av "Trafikkaoset, Vems fel är det" och liknande rubriker (självklart inte vk.se) Herrejesus, är det så svårt att lära sig, det kommer snö nån gång i November och det är bara att göra sig beredd.

När sånt där händer hemma i Sverige känns det skönt att vara på ett land som Island, jag tror inte ens ordet snökaos finns på isländska. Än mindre att dom skulle kunna "drabbas" av det. Här är man beredd på vilket väder som än kommer! Skulle en Tsnunami skölja över Reykjavik skulle nog första reaktionen bland islänningarnaa vara "Åh fan, en sån har vi aldrig råkat ut för tidigare. Häftigt" Förövrigt är det 9 grader här i stan just nu, så vi är en bit bort från ett "snökaos".

När vi ändå är inne på nyheter, här på Island läser jag IcelandReview. Det är en bra nyhetskälla, dom översätter de viktigaste isländska nyheterna till engelska, så vi utlänningar kan följa med. Och har de väl börjat på en nyhet brukar dom spinna vidare på den tills den tar "slut". Riktigt bra!

Idag har det pluggats hårt. Vi upptäckte att vi skulle ha lämnat in en uppgift i Project Management i måndags, men att vi totalt har missat det... Men efter några timmars bråk med Microsoft Project är den snart klar, så imorgon ska vi nog lyckas lämna in den.

Och avslutningsvis, alldeles nyss fick jag en affisch uppsatt på min dörr föreställande Páll Óskar. Det var Marte som var så snäll och fixade det. Han ser verkligen jättebögig ut...

Och Olle, grattis på 20 årsdagen! Jag ringer sen och gratulerar dig på riktigt! 

Jag har varit lite småsjuk nu någon dag. Är lite drygt, har inte tid att bli sjuk nu. Ont i halsen och väldigt trött. Så vad gör man för att bli bättre?! Jo, man åker och badar! Inte i poolen här ovan, den ligger en tio mil från Isafjördur, men väl i Laugardalslaugar. Har sagt det förut och säger det igen, vet inte hur jag kommer klara mig hemma i Sverige utan dessa temperade utomhusbad...

Idag kommer Chemas flickvän på besök, landar om en halvtimme ungefär tror jag. Han har varit nervös idag och igår, har varit lite som en duracellkanin som går på crack, dvs helt uppåt väggarna... Men han lugnar nog ner sig när hon väl kommer nu, hoppas jag iaf.

Sen har vi inte hört nåt från Glitnir än... Så imorgon ska vi ringa dem, eller rättare sagt Elisabeth som deras kontaktperson heter. Ska bli spännande att se hur det går.

Och ett litet tillägg på listan med sökord för att hitta min blogg. Sök på "Bankman" på Google och min blogg blir träff nummer 7...