Idag har vi varit riktiga svenskar! Ja, vi har varit på IKEA, som ni kan se på bilden.

Som ni vet har det diskuterats om vi skulle åka till IKEA för lite lussekatter och glögg nu i slutet av veckan. När vi vaknade imorse var vi "trötta" (vi firade jullovet igår...) så tanken att sätta sig i en buss för att åka till IKEA var inte alltför lockande. Så jag röstade för att ta en kaffe nere på stan istället, och kanske åka en tur till Kringlan. Mathias höll med, medan Vasa sov (han sov i köket inatt, igen...). Men Charlotte lyckades övertyga Mathias att vi borde åka på IKEA, medan hon pluggade (hon har inte jullov än).

Så helt plötsligt satt vi på buss nummer 1 på väg till Hafnarfjördur. Det ligger väl en mil söder upp Reykjavik, men du märker aldrig när du lämnar Reykjavik och kommer in i förorterna (som är ett par). En enda lång utsträckt stad är vad det är. Nåväl, där satt vi och åkte söderut. Denna vecka har varit ganska vindpinad, som jag har berättat, och idag var inget undantag. Vi var nog uppe på 20 m/s idag med, så ibland undrade man om bussen var på väg ner i diket. Men vi tog oss fram med livet i behåll till Hafnarfjördur. Där fick vi byta buss för att åka vidare mot slutdestinationen. Förorterna till Reykjavik är väl egentligen ingen särskilt upplyftande syn. Själva Reykjavik är fint, iaf 101-området, men ute i utkanterna ser det helt enkelt ut som du har hamnat i Ryssland ibland (som i Keflavik). Och mitt ute på ett lavafält i utkanterna av Hafnarfjördur ligger då IKEA, med sin fina blåa plåtlåda. Måste vara det mest vindpinade IKEA-varuhuest i världen. Vår lilla promenad från busshållplatsen och in i huset var en blåsig historia, men vi lyckades undvika att blåsa ner i diket vi med. 

Men väl inne på IKEA blev vi först besvikna... För glöggen och lussekatterna lyste med sin frånvaro. Vi frågade snällt den 14-åriga IKEA-flickan om hon visste om det kanske fanns glögg gömt någonstans, men hon visste inte ens vad det var... Så kan det gå, vi som trodde att det var lite klass på IKEA ändå...

Fast ska sanningen fram så lämnade vi inte butiken besvikna. För svenska saker fanns det! Ahlgrens bilar för 50 ISK påse, dvs 5 svenska. Och lantchips. Och Ballerina. Och Läkerol. Och Marabouchoklad. Samt självklart varmkorv. Jag och Mathias var lyckliga! Nu ska det frossas i en vecka!

Väl på väg till bussen igen hade vinden tilltagit i styrka, och vi hade utan tvekan kunnat sätta nytt världsrekord i längdhopp om vi så ville. Det ville vi inte. Vi gick in i bussen tillbaks till Hafnarfjördur istället. Väl där fick vi vänta en stund på bussen till Reykjavik, och vädrets makter bjöd på en intensiv hagelstorm i tjugo sekunder. Väl tillbaka i Reykjavik var vi nöjda, och det kändes skönt att "komma hem" igen. Vi är trots allt inte särskilt ofta utanför 101-området... Detta var längsta utflykten för mig sen jag var på Blue Lagoon med Jonas och Tobias...

Ikväll är det avskedsmiddag för Marte. Hon lämnar skutan imorgon. Och sen försvinner alla i en strid ström under veckan som kommer. Och det är nästan exakt en vecka tills jag är hemma i Umeå nu. Tiden går fort när man har roligt...

Och dagens fras syftar på detta tema:

Mig langar til að fara heim til Svíþjóðar - Jag längtar till att fara hem till Sverige

Nu har jag hamnat i en sån här dålig spiral igen. Inget blogginlägg igårkväll, och det som kommer nu är inte särskilt mycket att hänga i julgranen heller.

Men tentan gick bra, ska ha klarat den. Så nu är det jullov. Måste få komma ner på jorden lite efter denna tentaperiod, sen kan ni börja få lite reflektioner av mina månader här. Det börjar kanske senare i eftermiddag, eller ikväll. Vi får se helt enkelt.

Och nu får ni en enkel, men väldigt bra fras på isländska (egentligen ett ord):

Tonlist - Musik