Jag vet inte riktigt hur jag skall avsluta den här bloggen. Det blir nog inte idag iaf.

Men låt oss börja med ovanstående bild. Det är jag och Páll Óskar. Bilden är tagen på Oliver i torsdags. Visst är vi lika? (Här kan ni hitta lite mer bilder från i torsdags, om ni vill se)

Vad kan jag mer säga om torsdagen. Ja, den var jobbig. Fruktansvärt jobbig. Samtidigt som den var väldigt trevlig (vi mötte ju Páll för fanken). Att säga hejdå var inte så roligt, vilket fick innebörden att jag drog ut på det väldigt länge. Med andra ord, jag kom hem klockan fyra, och var både ledsen och väldigt trött. Jag fick bara sova två och en halv timme innan det var dags att gå upp igen.

Men nu är jag ju iaf hemma. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det än. Det känns väldigt konstigt. Väldigt främmande på något vis. Som hemma, fast ändå inte. Jag tror det märktes mest på mig igår när jag träffade Joel, Magnus och alla dom andra. Så otroligt roligt att se dem igen, men samtidigt saknade jag Reykjavik och alla där. Detta blandat med en otrolig trötthet gjorde nog att jag gav ett ganska konstigt intryck.. Lite frånvarande skulle jag nog säga. Eller vad säger ni som mötte mig?

Jag tror det kommer ta någon dag innan jag har anpassat mig helt till Sverige igen.

Och jag saknar Reykjavik och alla. Det gör jag verkligen. 

Detta är inte det sista ni hör av mig, det kommer nåt till innan den här bloggen dör (Men med det säger jag inte att jag slutar blogga, den kanske återupplivas på någon annan plats...). Så håll koll!