Ja Linus har inte berättat allt man kan förundras över på Island, i Reykjavik, eller på guesthouse Aurora. Som vanligt har Linus förstås haft en himla tur - ja att han har fått det största rummet i huset det visste ni ju redan - men att han har fått en guld-polare i Vasa det kanske ni inte har förstått. Till att börja med är det Vasa som lagar maten åt dom båda (medan Linus får diska) och Vasas kokkonst är helt i klass med flera av er bloggläsare - från farmor BrittGreta och Albert, till Erling och Julianna - jag har just fått pröva på hans förmåga att omvandla lite halvtrista och fåtaliga isländska varor till något med stuns och lyft i - men så är han också upplärd av en matglad serbisk mormor och sin pappas grannar på Sicilien.

Vasa har också bidragit positivt till Linus fysiska aktiviteter - dom är på gymmet mest varje kväll med efterföljande geotermiskt badande i utomhuspoolen - detta har medfört en synlig reduktion av Linus kalaskula till förmån för mera muskler.

Vad gäller avsaknaden av isländskor i de två unga herrarnas liv - trots att dom båda är både charmiga och inte helt osnygga - så finns det en helt trivial förklaring - det finns inga lediga isländskor förutom änkor och minderåriga. Alla andra är redan gifta och isländskor i Linus och Vasas ålder har redan barn, så så var det med den saken. På grund av den överhettade  isländska ekonomin har inte heller de minderåriga isländskorna tid att bli uppvaktade av typ 7 år äldre svenskar - de sitter nämligen i snabköpskassorna eftersom ingen annan i mer arbetsför ålder vill ha sådana jobb.

Vad mer kan jag berätta -  jo jag tror inte att vi behöver oroa oss för gäststudenternas (inkl Linus) alkoholvanor - på veckorna finns inte en ölburk eller vinflaska inom synhåll och det är såpass dyrt både på systemet och på krogarna så mängden blir nog rätt begränsad. Däremot var Sangrian från i lördags fortfarande kvar i form av kladdiga pölar på köksgolvet ända tills i måndags när någon som kanske hade sin städvecka torkade upp det. Jag kan lova er att den inte verkade särskilt injudande i den formen heller.

Köket är ett kapitel för sig - men eftersom alla verkar ha lika hög toleransnivå för den ostrukturerade blandningen av matrester, odiskat och diskat finns det inte en enda arg lapp av typen "din mamma jobbar inte här" 

Och nu är den här bloggen alldeles för lång - men efter att ha varit här några dagar, inklusive fått insupa Islands fantastiska naturscenerier förstår jag varför Linus verkligen stormtrivs här - trots vädret.