Ja, kära vänner. Ni läser rätt. Hedern är försvarad. Ikväll slog ett högklassigt Sverige tillbaka de engelska vildarna i regnet bakom Hallgrimskirka. Slutresultatet slutade 14-6, och resultatet speglade matchbilden måste sägas.

Men det såg inte bra ut innan matchstart. Vädret sög rent ut sagt. Höstens hitills värsta regnväder hade letat sig fram till Reykjavik, och detta är ju något som självjklart gynnar engelsmännen. Sverige hade dessutom råkat ut för ett kraftigt avbräck, tandläkaren och framtida(?!) englandsproffset Marina var tvungen att akut ta hand om en sargad käke och missade matchen, vi misstänker att det var ytterligare ett fult trick från de kaxiga engelsmännen. Vi var reducerade. Och engelsmännen var många, även fast en del verkade prata franska och tyska... Men då kom räddningen. Som en skänk från ovan dök vår geologistuderande norrman upp. Egentligen rekryterad till engelsmännen, men här la vi in en kraftig protest. Inte nog att de var fler än oss, skulle de dessutom sno vår norska vän framför ögonen på oss?! Otänkbart! Efter hätska diskussioner fick vi tillslut norrmannen på vår planhalva istället för deras. Nu vädrade vi morgonluft efter denna moraliska seger!

Sen började matchen. Och det var ingen rolig syn om du var engelsman. De blev pulviserade. I svenska målet stod Vasa och var en vägg. Backlinjen styrdes bryskt av "Syddan" tillsammans med antigen Anna eller Charlotte, engelsmännen kom ingen vart. Och i mittens rike var jag kung (nåja). Med god blick för spelet styrde jag laget med kloka och avvägda passningar. Och framåt hade vi Zlatankopian Fredrik (norrmannen) samt vår spanske matador Chema. Klass och åter klass över hela banan. Framåt spelade vårt anfallspar underbar fotboll med dribblingar, konster och smarta passningar. Men de hade svårt att sätta dit den, så där kom jag in i bilden. Undertecknad gjorde 7-8 mål, detta genom att komma smygandes i bakvattnet av all uppmärksamhet våra skickliga forwards drog till sig. Sen en smart passning fram till mig och jag gjorde ingen besviken. 

England då?! Ja, det hade det svårt. De var ett bollskickligt lag, med Joe Cole´s hemlige lillebror James i centrum, men kom ingen vart. Många snygga passningar
, men ingen effektivitet i avsluten. Och faktum är att England inte var ett dåligt lag, det var snarare så att Sverige bara var väldigt mycket bättre.

En underbar seger helt enkelt!

Bilder kommer så fort som möjligt. Matchfotografen håller nog inte samma klass som dig Emma, men några hyfsade bilder är det säkert. Dessvärre var vädret så dåligt att kameran var tvungen att ligga i tryggt förvar i jackfikan under större delen av matchen... 

Sen Daniel, och alla andra okunniga. Blue Lagoon är ett utomhusbad, det kanske kändaste varma badet på hela Island. Här kan ni kolla in det om ni vill veta mer, ni som inte redan vet alltså. Så nu vet du det, och det skulle nog inte skada om du läste på dig lite mer om Island... 

 

morsan

5 oktober 2007 09:31

Snyggt jobbat Linus - en bra nätverkare ska ju också kunna solo-spela ibland.
Delvis kan jag väl hålla med Daniel om lämpligheten att ta med gamla morsor till häftigaste baren, men betänkt då att skuggiga mörka hak är mindre avslöjande än exponeringen på ett utomhusbad. Ni kan väl hålla med om att Linus är ganska modig.

 

Martin

5 oktober 2007 09:37

Bra jobbat Sverige!

hade väl egentligen inga tvivel på att det skulle kunna skita sig det där. Vilka står på tur näst för Sveriges "nya" landslag?

 

Daniel

7 oktober 2007 23:12

Se där! Skönt att veta att du har större känsla för vad som är lämpliga föräldraaktiviteter. Grattis till segern! Personligen är jag dock lite bitter över att jag lät mig lockas av det höga oddset på England och därför nu är en hundring fattigare. Men men, den enes bröd, den andres...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu kör vi igen! Jag har efter två månader (datumet precis här ovanför ljuger, det är i själva verket 17 februari nu.. Men det såg så fult ut med en helt tom sida med bara detta inlägg..) av koma på hemmafronten tagit tag i mitt liv igen (nåja), och h...

Mina kära läsare, vänner och familjemedlemmar!   Hoppas att denna blogg har varit till glädje för er och att ni kanske också har lärt er lite mer om Island, och kanske om mig, under denna höst! Nu går denna blogg i graven, den har som uppfyllt sitt ...

Jag vet inte riktigt hur jag skall avsluta den här bloggen. Det blir nog inte idag iaf.   Men låt oss börja med ovanstående bild. Det är jag och Páll Óskar. Bilden är tagen på Oliver i torsdags. Visst är vi lika? (Här kan ni hitta lite mer bilder frå...

Nu är det dags att stänga butiken. Sista stunden är kommen. Dags att släcka lyset. Ja, ni fattar. Nu är jag ett dygn från att vara hemma i Umeå (iaf om 25 minuter). Detta kommer bli det sista blogginlägget skrivet på isländsk mark. På Guesthouse Auro...

Jag tycker vi börjar på den senare delen av rubriken.   Igår skulle ju Chema ha lämnat oss, och idag var det ju Jóns tur. Det finns bara ett problem... De försov sig och missade sina flyg...   Vi börjar med Chema. Han skulle ta flygbussen vid kvart i...